Örtagårdens växter

Läkeväxter har använts så länge människan har funnits. Hundratusentals års erfarenhet har lärt oss vilka växter som fungerar mot vilka åkommor. Under de senaste tvåhundra åren har läkeväxter även undersökts vetenskapligt, och många växters medicinska verkan har bekräftats. Innan vetenskapen förstod deras medicinska effekt var växtkurerna ofta uppblandade med religiösa välsignelser, magiska ingredienser och folktro. Både läkare och andra trodde att läkeväxter endast hade en gudomlig eller magisk effekt.

När bibeln blev världslig lag i Sverige 1608 skärptes straffen för bl a att använda botande kurer av andra än läkare. Mycket kunskap om läkeväxter försvann säkert hos allmänheten när de läkekunniga och deras metoder bannlystes. Att den moderna sjukvården i Sverige rationaliserat bort läkeväxter har gjort att de för en undanskymd tillvaro här, mer än i de flesta andra länder. Här kan du lära dig en del om läkeväxterna som växer i Malin Matsdotters örtagård.

Växterna

Backtimjan

Backtimjan


Thýmus serpýllium

Backtimjan är en av de bästa läkeväxterna att dämpa hosta och halsont med. Timjan kvalar även in bland de äldsta och mest använda läkeväxterna. Namnet timjan kommer från grekiska och betyder ”att bränna ett offer” eftersom den tidigt användes som helig rökelse och ryktes kanske även mot förkylda luftvägar.

Växten är bakteriedödande och konserverande och användes därför vid balsamering i det forna Egypten. Romerska soldater badade i avkok av timjan för att bli modiga inför strid. Timjan är Venus’ växt, en riktig kärleksmagnet. Den sägs även kunna användas för att drömma sanndrömmar och hålla mardrömmar borta.

Daggkåpa

Alchemilla vulgaris

Daggkåpan innehåller antiseptiska och sammandragande ämnen som gör den bra att badda sår med. Den är även milt hormonreglerande, verksam mot PMS, menssmärta, mjölkstockning och klimakterievallningar. En kur med te på daggkåpa sägs underlätta för att bli gravid och ge lättare förlossningar. Daggkåpa har även effekt mot diarré och orolig mage.

Daggkåpan helgades åt Freja innan Sverige kristnades. I folkmedicinen rekommenderades en kur med daggkåpa till människor som längtade bort till en annan plats. För att bli kvitt sin längtan skulle de tre gånger dricka av daggkåpans daggpärla före soluppgången.

Daggkåpan användes även som klocka. När daggkåpan slöt sina blad på kvällen var det dags att gå hem från skogen. Många trodde att älvorna drack av daggpärlorna. Daggkåpe-pärlor som samlats in på midsommar ansågs ge skönhet, styrka och mod. Alkemisterna skattade daggkåpans daggpärlor högt och växtens latinska namn betyder ”den lilla alkemisten”. Dock har modern forskning visat att dropparna i daggkåpans blad inte är dagg, utan vätska som bladet dragit upp ur marken på natten. Men dropparna är ju ändå lika vacker!

Daggkåpa


Hallon


Rubus idaeus

På 1940-talet hittades skelettet av en ung kvinna begravd i en västgötsk torvmosse. Det visade sig att kvinnan var bunden med rep när hon dog för femtusen år sedan, antingen offrad till gudarna eller avrättad. Strax innan sin död åt hon en sista måltid bestående av hallon, som växte här redan då.

Sedan medeltiden har hallon odlats flitigt i vårt land. Växten har främst odlats för sina goda bär, men den har även medicinska egenskaper. Särskilt bladen har använts för att underlätta förlossningar, vilket vissa gravida gör än idag. På 1700-talet ansågs hallon felaktigt vara en av de bästa hjärtmedicinerna. Hallon innehåller ämnen som renar njure och lever, dämpar hosta, läker utvärtes sår och infektioner i munhålan.

Hjärtstilla

Leonurus cardiaca

Hjärtstilla har odlats i Sverige sedan förkristen tid. Som namnet visar hjälper den mot hjärtvärk, hjärtklappning och oroliga nerver, bland annat. Dess engelska namn är motherwart, moderört, då den också är en av jordemödrarnas (barnmorskornas) klassiska örter. Den stimulerar livmoderns muskler och lugnar nerverna. Barnmorskor har använt hjärtstilla vid aborter, mot PMS, klimakteriella problem och inför förlossningar.

I Nya Lödöse begravdes på 1200-talet en kvinna tillsammans med sitt nyfödda barn. I kvinnans mage har arkeo-botaniker hittat hjärtstilla som hon intagit inför sin förlossning. Trots detta slutade förlossningen med döden både för kvinnan och barnet, liksom nästan 10% av förlossningarna förr.

Hjärtstilla


Humle


Humulus lupulus

Humle kan bli nio meter hög, har väldigt god klätterförmåga och hakar tag i vad den kan komma åt. Växten har hon- respektive hanplantor. Endast honplantorna får ”kottar” som sedan används till ölbryggning. Öl brygdes redan i Mesopotamien för 7000 år sedan och kvinnor hade där ensamrätt på ölbryggandet. Även i det svenska bondesamhället var ölbryggning en kvinnosyssla redan i förkristen tid. Freja var då ölbryggninggens beskydderska. De gamla egyptierna använde humle som konserverings-medel i sin ölliknande brygd symthum. Inte förrän på 1100-talet blev humle populärt som ölkrydda i Europa, påhejat av bl a Hildegard av Bingen som hade upptäckt humlens positiva effekt på öl. Humle ger ölet längre hållbarhet än de tidigare ölkryddorna, t ex pors eller älggräs.  

Humle har växt vilt i Sverige sedan stenåldern men började odlas här på 1200-talet. Eftersom dricksvattnet ofta var otjänligt så dracks istället stora mängder öl för att släcka törsten efter all salt mat. 1474 lagstiftades att alla svenska gårdar skulle odla humle och betala en tiondel av den till kyrka.

Humle är en hampväxt och nära släkt till Cannabis sativa. Liksom den har humle en sövande och lugnande effekt. Traditionellt har den även använts mot leversjukdomar och matsmältningsproblem. Kottarna innehåller östrogen som kan verka balanserande vid mensproblem och klimakteriebesvär. I folktron sägs humlen ge sanndrömmar.

Humlesuga

Betonica officinalis

Som växtens namn visar är blommorna mycket populära hos humlor och bin. Växten kallas även läkebetonika. Under antiken ansågs humlesuga vara ett universalmedel och man vet att den användes redan av de gamla egypterna. Den romerska kejsar Neros livläkare menade att den botade över femtio olika sjukdomar. Inom folkmedicinen användes den som lugnande medel, mot feber, tandvärk, halsbränna och lungsot. Man trodde att en kvist humlesuga i hattfodret botade huvudvärk. Bladen röktes av dem som ville bli kvitt nikotinberoende. Humlesuga ansågs även hjälpa till att motstå djävulens frestelser.

Växten innehåller antioxidanter och ämnen som invärtes är hostbefrämjande, laxerande, nervstärkande, stressdämpande, sömngivande, vätskedrivande och blodcirkulations-befrämjande.  Utvärtes är den sårläkande, sammandragande och antiinflammatorisk. Obs! Gravida bör ej använda humlesuga eftersom örten stimulerar livmodern.

Humlesuga


Johannesört


Hypericum perforatum

Johannesört har genom historien ansetts som en av de förnämsta läkeväxterna. Förr var det mycket vanligt med hirkum pirkum som brännvin på johannesört kallades - en förvrängning av örtens latinska namn. Johannesört har dokumenterad effekt mot depression, har hormonreglerande verkan och fina hudvårdande egenskaper.

Plocka blommorna försiktigt och lägg på tork direkt så att det känsliga verksamma ämnet hypericin bevaras. Det finns i den lilaröda saft som färgar fingrarna om du gnuggar kronbladen. Vätskan har gett växten folknamnet mannablod.

OBS! Johannesört kan ge pigmentförändringar om du solar när du använt örten. Undvik johannesört om du tar andra läkemedel, då den kan bryta ner effekten av dessa.

Johannesört är midsommarens främsta växt i folkmedicin och folktro. Den ska vara en av de sju blomoor som läggs under kudden för att drömma om din tillkommande. För att skydda boskapen mot förtrollning hängdes förr kvastar av johannesört i ladugården på midsommarafton. Växten ansågs ha så stark kraft att den skulle driva själva djävulen på flykt. I folkmun har den därför även kallats Satansflykt och Fansflykt.

Johannesört har rökts för att hålla farsoter borta. Den sägs göra soldater oövervinneliga och drar till sig kärlek. Johannesört förstärker annan magi och har använts för att få häxor att bekänna sitt brott då den anses kunna avslöja trolldom. En kvist under kudden och du möter din tillkommande i drömmen. Växtsaften kan ersätta blod i ritualer.

Julros

Helleborus niger

Julrosen trivs bäst utomhus där den ibland kan blomma till jul, i landets södra delar. Vanligast är dock att den blommar i februari till april. På grund av julrosens nysningsframkallande effekt användes den i tusentals år vid djävulsutdrivning hos mentalsjuka personer. Man tänkte att den djävulsbesatte skulle nysa ut de onda andarna. Metoden var så populär att det skapades en egen nisch inom exorcismen som kallades helleborism, efter julrosens latinska namn. Nysningar ansågs redan av de gamla grekerna vara illavarslande och ha demoniskt ursprung. Det är därför man i de flesta europeiska länder fortfarande utbrister hälsobringande tillrop när någon nyser.

Julros har använts mot skadedjur, som varggift, som abortmedel, mot inälvsmask och som hallucinogen drog för att komma i trans vid religiösa ceremonier. Den är relativt giftig och ska ej användas medicinskt. Ett gammalt svenskt skrock säger att om man nyser efter att ha önskat eller lovat något, så kommer det att besannas. Plantera julros utanför dörren för att hålla onda makter borta. Strö pulvriserad torkad julros framför dig så blir du osynlig. Julros används för att få kontakt med vänner på andra sidan.

Julros


Kamomill


Matricaria recutita

Kamomill hade förr många lokala namn: vitkuller, luktblomster, munkskallar, med flera. Den har i alla tider använts mot olika åkommor och är en av våra absolut äldsta och mest använda läkeväxter. Gravfynd visar att redan neanderthalarna använde kamomill.

Växten är kramplösande och bra mot mensvärk och förlossningssmärtor. Den är bakteriedödande och bra att badda med på sår och ögoninfektioner. Är milt lugnande, bra mot matsmältnings-problem och gaser. I folktron sägs kamomill ge god sömn, lugn i huset, den sägs bryta förbannelser och vara pengadragande.

Kryddsalvia

Salvia officinalis

Salvia sägs trivas bäst i den vises trädgård och är en av människans mest använda läkeväxter. Kryddväxtens namn kommer från latinets salvare som betyder rädda eller skydda När antikens greker lidit stora förluster i krig uppmuntrades kvinnor att dricka salviathé för att både öka sexlusten och bli mer fertila. Samma metod rekommenderades för att öka befolkningen när sjukdomar som pesten skövlat många offer. Salvia användes som en renande ört i magiska sammanhang, för att återupprätta förlorad mandom och mot oönskade sexuella begär.

Salvia har medicinsk effekt bl a mot svettningar, feber, kramp, högt blodtryck och blodsocker. Den dämpar mjölkproduktion, depression, svamp, menssmärta och gaser i magen och saktar troligen ner utvecklingen av demens. I kyrkkvasten ingick salvia, krusmynta och hjärtansfröjd, samma blommor som i den gotländska folkvisan ”Uti vår hage”. Magiskt används salvia för fertilitet, sexlust, läkning, visdom, beskydd och odödlighet, för intellekt, visdom och mental förmåga.

Salvia var en av de vanligaste växterna att använda som rökelse för att rena luften från onda andar och sjukdom, bland annat av de nordamerikanska urfolken som än idag föredrar arten vit salvia. Inom svensk folkmedicin användes örten ofta mot sår och exempelvis benhinneinflammation, eller ”tossabettet” som det kallades i Skåne. Den har använts mot svettningar och feber åtminstone sedan 1700-talet.

Kryddsalvia


Kungsljus

Kungsljus


Verbascum thapsus 

Det höga kungsljuset sticker upp över nästan alla andra blommor.  Dess frön överlever mycket länge. Ett tretusenårigt livskraftigt kungsljusfrö hittades en gång i en frösamling från det forna Egypten. Blommorna används som mjukgörande, slemlösande hostmedicin.

Sedan tusentals år har bladen rökts som tobak och växten har använts för att behandla TBC. Olja från blommorna har använts mot kolik, frostskador, brännsår, eksem och vårtor. Torkade kungsljusstjälkar har doppats i vax och använts som facklor. Plinius den äldre skrev i sin Naturalis Historia att kungsljus kopplades till häxor, samtidigt som den användes för att hålla borta häxor och onda andar.

Kvanne

Angelica archangelica

Kvanne är i vilt tillstånd vanligast i fjällen, fjällkvanne. Bladen har en stark och speciell doft när de gnuggas, smaken är söt och aromatisk. Namnet archangelica syftar på ärkeängeln Gabriel som ska ha uppenbarat den gudomliga växten för människan som medicin mot sjukdomar och onda makter. Men den lär vara en av de tidigast odlade växterna i Norden, jämsides med lök. För samerna var kvanne den kanske heligaste växten. Hagar där kvanne odlades nämns i både nordiska sagor och lagar från tiden runt vårt kristnande. I skandinavisk folkmedicin ansågs kvanne bota alla tänkbara åkommor som feber, malaria, lungsjukdomar, hosta och ögonsjukdomar. Den menades också rena blodet och ha verkan som motgift vid förgiftning.

Växten var viktig vid hedniska försommarhögtider då det ansågs att den var en personifierad fruktbarhetsgudinna. Roten tuggades mot pest och hos samerna tuggades den för att ge långt liv och för att dölja dålig lukt. Kvanneblad rökta som tobak sades hålla vargar borta. Kvanne användes även som sötningsmedel och svensk kvanne gick på export till kontinenten på 1500-talet. Där är den en av ingredienserna i bl a likören Chartreuse. Roten kanderades och åts som godis i England. Sägnen menar att roten bör skördas i västanvind för att maximera dess magiska kraft. Även om kvannebruket avtog så småningom, finns anteckningar om att folk ända in på 1930-talet tuggade på kvannerot för att undvika influensan.

Kvanne


Lavendel

Lavendel


Lavandula angustifolia

Det finns ett fyrtiotal arter av lavendel. Lavandula angustifolia anses ge den bästa oljan, men alla sorter innehåller en stor mängd eterisk olja i hela växten, utom i rötterna. Lavendeloljan skyddar växten mot uttorkning och ger den en bitter smak som de flesta betande djur skyr. Pollinerare älskar däremot lavendel och dess honung har en säregen, stark smak.

Gnid kärleksbrev med lavendelblommor, särskilt de som ska skickas till en man. Använd lavendel som rökelse för sömn och vila. Sprid lavendel hemma för att skapa frid. Lukta på lavendel för att dämpa depression och för att få långt liv. Lägg lavendel under kudden och önska dig något när du går och lägger dig. Om du drömmer om din önskan på natten så kommer den att infrias, annars inte.

Libbsticka

Levisticum officinale

Ett vanligt botemedel mot ormbett var förr libbsticka som bultatsoch lagts som förband med vitmossa. Libbsticka är populär i örtsalter och buljonger då den är smakförhöjande och har en umamieffekt på andra smaker. Libbsticka brukar också räknas till  de klassisk häxväxterna som skyddar mot onda makter och ger magisk kraft. Den bör alla häxor ha växande utanför stugdörren som beskydd. Då ser också andra häxor att en kollega bor där. Extra magisk blir libbstickaplantan om du fått den av en annan häxa.

Libbsticka


Läkemalva

Läkemalva


Althea officinalis

Läkemalva är sällsynt vild men lättodlad som trädgårdsväxt. På engelska heter läkemalva marshmallow och den gav sitt namn till godiset som förr tillverkades av läkemalvans rot. Namnet althaea härleds till grekiskans althos som betyder ”att bota”. Även namnet malva kommer troligen från grekiskan, då den för sina mjukgörande egenskaper kallats malakos som betyder mjuk.

Läkemalvan odlades i Europa redan på 700-talet och togs till Sverige via klostren. Den har länge använts vid åkommor både i luftvägar, i magen och hudproblem som bett och bölder. Linné framhöll dessutom växtens verkan mot njurproblem och som smärtstillande. Förr kunde man på svenska apotek köpa alteapasta och alteasirap, hostmediciner gjorda av läkemalva. Växten innehåller exceptionellt mycket slem, vilket gör den hostbefordrande.  Avkok på läkemalva kan användas som ansiktsvatten mot torr hy.

Malört

Artemisia absinthium

Malört har en mycket bitter smak. Artemisiasläktet har flera hundra arter (till exempel gråbo) men endast på malört täcks hela växten av ett silverskimrande, tunt ludd. Malört användes som läkeväxt redan för 3 500 år sedan i Egypten. På idrottstävlingar i antikens Rom fick vinnaren en krans av malört, då malörtens bitterhet skulle påminna om att hälsan var viktigast av allt. Jägare bar en kvist malört för god jaktlycka.

Hos oss kallades malört tidigare maskört för sina parasitdödande egenskaper. Linné gav växten det passande namnet absinthos, vilket betyder ”besk men nyttig” på grekiska. Malört användes förr mot gulsot, löss, järnbrist, som urindrivande, aptitökande och matsmältningsfrämjande medel. Den ansågs även stimulera sexlusten. Örten odlades flitigt som läkeväxt i kloster och bondgårdar i Sverige och växer numera vilt i hela landet. Den är kryddan i den påstått hallucinogena spritdrycken absint som bland annat uppskattades av Vincent van Gogh och August Strindberg.

Malört ryktes med på gatorna år 1710 i Sverige för att hindra pestsmittan att sprida sig. Växten ansågs även skydda mot eldsvådor, häxeri, troll och djävulen. Malört har magiskt använts för att ge klar självinsikt i drömmar och meditation, och för att framkalla drömmar om framtida kärlekspartners. I Tyskland brändes förr malört på likbål, vilket spred sig till våra trakter och gjorde malört till en symbol för sorg. Gravar och sorgkläder smyckades därför med malört. I Bibeln symboliserar malört lidande och plåga.

Malört


Mattram

Mattram

Tanacetum parthénium

Mattram är nog vanligast som prydnadsväxt. Men den har även finfina medicinska egenskaper. Växten har länge använts som febernedsättande och lugnande medel. Den lindrar även huvudvärk, ja, har t o m effekt mot migrän. Mattram är dessutom antidepressiv, dämpar illamående, hosta, ont i leder och hudsvullnader. Kort sagt en riktig mirakelmedicin!


Myskmadra

Galium odoratum 

Myskmadra kommer med bud om våren. Den lättar upp sinnet och gör oss glada. Gör som benediktinermunkarna och krydda vinet med myskmadra. Lägg ett par kvistar i vitt vin eller saft i några timmar, så får drycken en blommig vanilj- och mysksmak. Eller låt myskmadra ge den hemmagjorda glassen eller vaniljsåsen en underbar doft!

Te på myskmadrans blad är bakteriedödande, lugnande och vätskedrivande. För ökad potens la män förr myskmadra i sina underkläder. Kvistar eller kransar av myskmadra hängdes över sängen för god sömn och på dass för att dölja stanken. Men myskmadra har nog mest använts i lådor och skåp för att ge god doft åt textilier.

Doften från både blomma och blad blir starkare efter torkning, tack vare sin höga halt av ämnet kumarin. Observera att kumarinet kan ge huvudvärk vid överdosering, och om växten möglar när den torkas så omvandlas kumarinet till ett ämne som hindrar blod att koagulera.

Myskmadra


Pepparmynta

Pepparmynta


Mentha piperita

Det finns sju huvudgrupper av mynta, av vilka pepparmynta är vanligast. Det är vanligt att de olika myntaarterna hybridiserar, det vill säga korsar sig med varandra. Tidigare var krusmyntan den dominerande läkemyntan i Europa, men runt förra sekelskiftet hade pepparmynta tagit dess plats som läkeört. De har dock alla liknande medicinska egenskaper. Man har hittat myntablad i 3 000-åriga egyptiska gravar. I Kina användes mynta tidigt som lugnande och kramplösande medicin. Mynta användes flitigt i de antika kulturerna runt Medelhavet. Hippokrates påstod att mynta ökade sexlusten och det ansåg även araberna. Plinius menade att mynta hade smärtstillande effekt. Romarna tog växten till Brittiska öarna, till våra breddgrader spreds växten genom klostren. Växten ansågs ha en skyddande effekt i magiska ritualer och har använts inom djävulsutdrivning och spådomskonst. Under den viktorianska eran ansågs mynta ha en lugnande effekt på sexlusten. Linné rekommenderade pepparmynta som kylande preparat, och mot förstoppning. Han menade också att myntan var verksam mot mjölkstockning och ofruktsamhet. Mynta serverad som thé är en symbol för gästfrihet i arabisk kultur. Växten används också som smaksättning i till exempel tuggummi.

Invärtes är pepparmynta kramplösande på glatt muskulatur, exempelvis tarmar. Den är gallstimulerande och bra mot halsbränna. Har en dämpande effekt på IBS/ irriterad mage och spänningshuvudvärk. Utvärtes är växten blodcirkulationsfrämjande, kylande, klådstillande och smärtstillande. Dämpar även  nästäppa.

Renfana

Tanacétum vulgare

Renfana har en stark, kryddig doft. Växten förknippas både med döden och med odödlighet. Örtens latinska namn kommer från grekiskans ”odödlig”. Gudarna sades ha druckit en renfana-brygd som gjort dem odödliga. Renfana användes förr av jordemödrar (barnmorskor) bl.a. för att göra relativt säkra och ofarliga aborter.

Växten är konserverande och var en ingrediens i de gamla egyptiernas balsameringsmetoder. Här i Norden dekorerades likkistor med renfana för att hålla flugor och lukt borta från döda kroppar, eller över spisen. Örten har använts till att krydda kött med, för längre hållbarhet. Renfana ansågs även stävja osämja och demoner.

Renfana


Ringblomma

Ringblomma


Calendula officinalis

Ringblomma är en av våra vanligaste och mest lättodlade trädgårdsblommor. Den har odlats i Sverige sedan medeltiden. Blomman har använts mot en rad åkommor. Bland dem kan nämnas ögonsjukdomar, feber, huvudvärk, mensvärk, kärlkramp, reumatism, förlamning och magsår. Studier visar på ringblommans sårläkande egenskaper och att den är verksam mot både virus och bakterier på huden.

Ringblomma är i Sverige godkänt som traditionellt växtbaserat läkemedel vid hudinflammationer och för sårläkning. På ringblomma görs den mest klassiska hudvårdande salvan.

Rosmarin

Rosmarinus officinalis

Rosmarin betyder ”dagg från havet”. Växten odlades som medicinalväxt redan under antiken och förknippades med kärleksgudinnan Afrodite. Romarna ansåg den vara ett afrodisiakum. Dess eteriska olja förekom tidigt inom parfymtillverkning, vilket den fortfarande gör. Rosmarin har länge använts för att dra till sig kärlek och beskydda den. På medeltiden stacks kvistar av rosmarin i brudbuketten då det skulle befrämja kärlek och trohet. Växten har använts i dopvatten i den kristna kyrkan. Eftersom växtens doft bevaras så länge förknippas den även med varaktighet och gott minne. Rosmarin användes ofta vid begravningar och i Italien läggs fortfarande rosmarinkvistar på gravar som en symbol för odödlighet och hågkomst. Örten ansågs även ge mental snabbhet och god sömn utan mardrömmar.

Inför examensprov bar studenter i antikens Grekland kransar av rosmarin för goda resultat. Kvistar av rosmarin hängdes i dörrposten för att hålla tjuvar borta. År 1710 förordades rökning med rosmarin inomhus för att hålla borta pesten när den sista gången härjade i Sverige. Invärtes är rosmarin milt lugnande, smärtstillande, bra mot lågt blodtryck och blodcirkulation, gallproblem, kolik och kramper. Är bra för koncentrationsförmåga och bättre minne. Utvärtes hjälper det att badda med avkok på rosmarin vid infekterade och svårläkta sår. Vid torr hårbotten, gnid in med rosmarininfusion.

Rosmarin


Röd solhatt


Echinacea purpurea

Växten kallas även läkerudbeckia. Blommar på sensommaren med stiliga, stora  blommor. De aktiva ämnena ger en pirrande känsla på tungan när man tuggar på växtdelarna. Växten kommer ursprungligen från Nordamerika där urbefolkningen använde den som ett universalmedel. Den togs till Europa på 1870-talet. Rabies, blodförgiftning och ormbett ansågs kunna botas med solhatt. Den är idag ett av våra mest sålda växtbaserade läkemedel som immunförsvarshöjande, förebyggande och lindring av förkylning samt utvärtes mot munsår, herpes och svamp.

Obs! Eftersom växten stimulerar immunförsvaret ska den inte användas av dem som har autoimmuna sjukdomar som TBC eller MS. Växten kan ge allergiska reaktioner.

Rölleka

Achillea millefólium

Rölleka är en av de läkeväxter som använts allra längst. Spår av rölleka har hittats på tänder hos neanderthal-skallar, som därför antas ha känt till röllekans medicinska egenskaper. Den användes även under grekiska antiken för sårläkning, därav det latinska namnet från den osårbare grekiske hjälten Akilles. Allmogenamn för växten är sårläka eller Per i Backe. Vissa röllekaplantor har vita blommor, andra mer rosaaktiga. De rosa blommorna ansågs förr kunna bota sjuka män, och de vita botade kvinnor.

Spritutdrag på rölleka användes till många olika sjukdomar. Blommorna användes bland annat mot diarré, järnbrist, svullnad och förkylning., som var ett allmogenamn för rölleka, rekommenderades mot slaganfall i ångermanländska Arnäs. Älvablåst, alltså eksem orsakat av förargade älvor, sades kunna botas med dekokt på rölleka. Växten har även använts i brudbuketter och som menstruationsframkallande (aborterande) medel. Bladen användes till smaksättning av öl och vin och för att förlänga hållbarheten på samma drycker. Rölleka ansågs även skydda mot trolldom.

Rölleka


Snödroppe

Snödroppe


Galanthus nivalis 

Snödroppen har odlats sedan medeltiden och har haft många folknamn. Den har använts medicinskt sedan antiken, men växten ska ej förtäras på eget bevåg då den innehåller skadliga ämnen. Ett av dess medicinska ämnen är galantamin som har alzheimersbromsande effekt.

Snödroppens vita färg har kopplats till rening och jungfru Maria. Den tidiga blomningen associerades med Kyndelsmäss. Det var en förkristen romersk ljusfest för rening och botgöring, omvandlad till att fira Marias kyrktaging efter Jesus födelse. Denna dag passar för att rena de ljus du ska använda magiskt, så som vaxljus förr togs till kyrkan för välsignelse. Efter den ceremonin gick byns kvinnor runt utan sina män och beundrade varandras handarbeten från det gångna året.

Såpnejlika

Saponaria officinalis

Medicinskt har såpnejlika utmärkta rengörande egenskaper. På museer används växten för att effektivt men försiktigt tvätta antika ömtåliga kläder. De rengörande ämnena finns i hela växten men mest koncentrerat i rötterna. Låt rötterna ligga i kallt vatten över natten eller häll kokkande vatten över dem, i en glasburk med lock. Skaka om. Använd vattnet för skonsam hårtvätt eller annan rengöring. Obs undvik att få i ögonen då det svider. Ska inte intas invärtes då det kan skada röda blodkroppar och orsaka kräkning.

Såpnejlika


Vallmo


Papaver somniferum

Morfin utvinns ur mjölksaft från opiumvallmo och har använts i tusentals år. Det var ett av de första medicinska ämnen som isolerades i laboratorium. Morfin är är sömgivande, hallucinogen, smärtstillande, bedövande, kramplösande, förstoppande vid diarré och hostdämpande. Men är även starkt beroendeframkallande. Den vallmo som odlas på våra breddgrader ger ingen narkotisk effekt. De tunna kronbladen tål hårda vindar, men så fort man plockar den vackra blomman så vissnar den. På grund av sin sövande effekt har vallmo fått symbolisera döden.

Vitlök

Allium sativum

Att vitlök är bra för hälsan är känt. Den stimulerar immunförsvaret, är förkylningsdämpande, antibakteriell och antiviral. Dessutom är vitlök blodtryckssänkande och kolesterolsänkande. Den innehåller vitamin A, B och C samt flera svavelföreningar. Bäst effekt har färsk vitlök. Det är också svavlet som ger vitlöken dess speciella lukt. Förr kopplades svavellukt till underjorden och djävulens hemvist. Det är svavellukten som även anses skrämma bort vampyrer. I de svenska häxprocesseerna anklagas för övrigt några kvinnor för att vara blodsugare, föregångare till vampyrerna.  

Det giftigaste ämne som finns i vår natur, botulinumtoxin, kommer från vitlök. Giftet är nervförlamande och kan leda till andningsstopp. Om giftet sväljs räcker ett enda gram för att döda 14 000 människor. Vid injicering är botulinumtoxin ännu dödligare och där skulle ett gram räcka till att döda hela Sveriges befolkning! Giftet produceras av en bakterie som ibland följer med vitlök när de tas upp ur jorden. I vissa miljöer kan bakterien frodas och utveckla giftet. En perfekt sådan miljö är vitlök inlagd i olja, som sedan får stå i rumstemperatur. Bakterien gillar inte kyla, surhet och syre, men i ljummen olja trivs den bra. För att undvika förgiftning, se till att alltid rengöra vitlök från jord innan den används. Om du gör vitlöksinläggning i olja, förvara den i kylskåp. Det rynkutslätande och nervförlamande skönhetsmedlet botox innehåller pyttemängder av botulinumtoxin. Förgiftningar förekommer på oseriösa skönhetssalonger, med fruktansvärt lidande som följd hos patienterna.

Vitlök


Vänderot

Vänderot


Valeriana officinalis

Vänderot är en av våra mest använda läkeväxter, både historiskt och i modern tid. Dess latinska namn är mer känt då det används i hälsokostbutikernas bästsäljande preparat. På människor har vänderot sömngivande, blodtryckssänkande och lugnande effekt samt lindrar huvudvärk. Den ska inte användas i långa perioder då det kan ge bieffekter. OBS! Kör inte bil efter att du använt vänderot.

Vänderot innehåller ett ämne som luktar fotsvett och det ger en speciell, mycket organisk doft till rot och blomma. De flesta människor tycker den luktar illa. Lukten påminner om feromoner hos katter, igelkottar, möss och hästar. Dessa djur älskar därför vänderot! Redan i det gamla Egypten märkte folk att katter avgudade vänderoten, och eftersom katter ansågs gudomliga fick vänderot där en egen gudom.

I folkmedicinen skattades vänderot högt och den ingick i många mirakelmediciner, amuletter och magiska dekokter. Kloka gummor hade den hemma för att det skulle lukta starkt och lite illa där, enligt principen att ont botar ont. Barn som vallade djur i skogen fick vänderot insytt i kläderna för att inte skogsrån och älvor skulle förvända synen på dem. Vänderot skyddar mot blixtnedslag och äktenskapligt bråk. Brudgummen skulle ha en bit vänderot insydd i kläderna under vigseln för att äktenskapet skulle bli lyckligt.

Älggräs

Filipendula ulmaris

Älggräs – eller älgört och mjödört som den också kallas – har använts som medicin i årtusenden. Namnet älggräs kommer från ordet öl, och har inget med älgar att göra. Redan i förkristen tid användes älggräs nämligen som ölkrydda, vilket gav ölet lite längre hållbarhet. Älggräs är febernedsättande, förkylningsdämpande, smärtstillande, inflammationshämmande, vätskedrivande, inflammationshämmande i tarm och mage. Kan även förebygga kärlkramp och stroke. och har använts mot reumatisk värk. Utvärtes kan te eller tinktur på älggräs användas blodstillande och antiseptiskt.

Älggräs växer vilt i hela landet, trivs i fuktig mark och blommar med höga blommor i juni-juli. Blommorna ljuvliga doft påminner om honung och mandel och drar till sig mängder av insekter. Växten ströddes förr på golvet inomhus för den goda lukten.

Ur älggräsets blommor isolerade två tyska forskare på 1800-talet ett febernedsättande, antikoagulerande och smärtstillande ämne. Så småningom började ämnet tillverkas kemiskt under namnet salicylsyra. Snart såldes det som världens första värktablett, Aspirin – fortfarande en av läkemedelsbranschens absoluta storsäljare.

Kurer med älgört har färre biverkningar än kemiskt framställd salicylsyra, och frestar mindre på magslemhinnan. Älgört innehåller även antibakteriella ämnen som lindrar problem i mage och tarm, och kan därför användas (måttligt) vid magsår och magkatarr, till skillnad från syntetisk salicylsyra.

Älggräs