Offren för häxbränningarna
De flesta som avrättades i de svenska häxprocesserna var helt vanliga människor. Men det fanns vissa grupper som oftare blev anklagade. Att avvika från normen på olika sätt innebar större risk. Enligt bibeln är kvinnan en sämre version av mannen och avviker därmed från den mänskliga normen. Hon är även ansvarig för att förleda mannen. Kvinnor utgjorde ca 90 % av häxprocessernas offren. Andra riskgrupper var äldre kvinnor, läkekunniga, personer med utländsk härkomst, med handikapp eller något annat som avvek i utseendet eller beteendet.
I slutet av Stockholms häxprocesser avrättades även några av de barn och unga som vittnat och anklagat boende i kvarteret som häxor. Här kan du läsa om de femton personer som dömdes till döden i Stockholm 1676.
Offren
Klick på porträtten för att läsa deras berättelser
Det finns inget porträtt av Agnis. Detta porträtt är lånat från en målning av Diego Velazquez.
Agnis Eskilsdotter – 18 år
Myras Agnis Eskilsdotter kom från Åbo. Agnis är ett av vittnena som förhörts ett otal gånger i häxprocesserna. Hon avrättas för mened 20 december.
Det finns inget porträtt av Anna. Detta porträtt är lånat från en målning av Diego Velazquez.
Anna månsdotter – ålder okänd
Anna kallas ”Vipp-upp-med-näsan”, möjligen anses hon stroppig och dryg. Hon är gift med mössmakare Christian Sessman som är hälften så gammal som hon själv. Hon är också vän till Anna Sippel. Liksom Anna tillverkar även denna Anna medicin och säljer. Anna är den första som avrättas i Stockholms häxprocesser, 26 april 1676.
Det finns inget porträtt av Anna. Detta porträtt är lånat från en målning av Louis Le Nain.
Anna Persdotter – ålder okänd
Kallas Lärkan. Anger sig själv. Från Ladugårdsgärdet. Anna bad att få genomgå vattenprovet för att bevisa att hon var oskyldig. Hon dömdes att brännas levande men benådades till halshuggning efter att hon bekänt sitt brott. Avrättas 12 maj.
Det finns inget porträtt av Annika. Detta porträtt är lånat från en målning av Michaelina Wautier.
Anna Simonsdotter Hack – ålder okänd
Kallas ”Tysk-Annika”, skräddarhustru. Avrättas 5 augusti.
Det finns inget porträtt av Anna. Detta porträtt är lånat från en målning av Guido Reni.
Anna Sippel – 50 år
Anna Sippel-Bråk, medelålders bagarhustru från Tyskland, med två gifta döttrar. Är syster till Britta Sippel. Anna är en relativt välbeställd och stolt medicin-och salvmakerska med hetsigt sinnelag. Anna säljer sina mediciner till fint folk. Anna och hennes make bor i ett hus vid en gammal avrättningsplats där det sägs spöka. Där lär det skramla från massor av pengar i källaren. Ett femtiotal personer vittnar mot Anna. En av anklagelserna är att hon regelbundet badar i badkar. Hon rapporteras också vara drottning i Blåkulla, gift med själva djävulen. Anna avrättas i slutet av april 1676.
Det finns inget porträtt av Annika. Detta porträtt är lånat från en målning av Guido Reni.
Annika Persdotter Galle – 15 år
Myras Annika Persdotter Galle, 15 år, dog av piskrapps-straffet hon dömdes till.
Det finns inget porträtt av Britta. Detta porträtt är lånat från en målning av Guido Reni.
Britta Sippel – ålder okänd
Britta var syster till Anna Sippel-Bråk. Britta kallas ”Näslöskan” eftersom hennes syfilissjuka make förlorat näsan. Britta sägs vara ilsken av sig. Hon är den första som anklagas för trolldom i Stockholms häxprocesser. Som fattig murarfru har hon tvingats arbeta på söndagar, vilket bröt mot bibelns ord. Brittas egna döttrar på 6 och 15 år vittnar mot henne. Hon avrättas i slutet av april.
Det finns inget porträtt av Johan. Detta porträtt är lånat från en målning av Artemisia Gentileschi.
Johan Grijs Johansson – 12 år
Även kallad Gävle-pojken. Johan kommer från Gävle där han vittnat mot sin egen mor som trollpacka. När hon avrättas skickas Johan till Stockholm för att bo hos släktingar i Katarina församling. Johan berättar för barn och unga i kvarteren om hur det går till på Blåkulla där han ofta varit. Han säger sig också kunna se vilka som är trollkonor. Hans historier sätter fart på Söderbarnens fantasier om att ha blivit förda till Blåkulla, och så är häxprocesserna igång i Stockholm.
Johan fängslas så småningom för att hindra barnens ryktesspridning. När trolldomskommissionen vänder och vill få slut på processerna är Johan en av de barnvittnen som avrättas. Han har då hunnit fylla tolv eller tretton år.
Det finns inget porträtt av Karin. Detta porträtt är lånat från en målning av Guido Reni.
Karin Johansdotter – 47 år
”Smeds-karin”. Bor på Norrmalm, till skillnad från övriga inblandade. Karin begår självmord i fängelset 20 april. Hon hade tillverkat en snara av sin sjal och förkläde som hon hängde sig i. Hennes kropp halshuggs ändå efteråt och bränns sedan.
Det finns inget porträtt av Kerstin. Detta porträtt är lånat från en målning av Diego Velazquez.
Kerstin Jacobsdotter – 11 år
Kerstin är ett av vittnena i häxprocesserna. Kerstin döms till tukthus och piskstraff för mened, och avlider av piskrappen.
Det finns inget porträtt av Lisbet. Detta porträtt är lånat från en målning av Guido Reni.
Lisbeth Carlsdotter – 16 år
Lisbet är ett av de mest aktiva vittnena i Stockholms häxprocesser. Hon skryter med att kunna få vem som helst att bli avrättad som trollkona. Lisbet avrättas för mened 20 december.
Det finns inget porträtt av Malin. Detta porträtt är lånat från en målning av Guido Reni.
Malin Matsdotter – 63 år
Malin Matsdotter, ”Rumpare-Malin”, ca 63 år. Malin invandrade till Sverige i yngre år. Hon födde femton barn varav endast två levde till vuxen ålder. Hon driver en offentlig badstuga och är verksam som barnmorska. Malins första make dog tidigt. Hennes andra äktenskap var problematiskt, med mycket våld mot barnen och antagligen även mot Malin. Maken avrättas för tidelag efter att döttrarna vittnat om att han vid upprepade tillfällen haft samlag med familjens ko. Döttrarna Annika Eriksdotter och Maria Eriksdotter tillhör dem som senare anklagar Malin för trolldom. En av anklagelserna är att Malin spunnit garn på torsdag- och lördagkvällar, tider då spinnande var bannlyst. På döttrarnas anklagelser svarar Malin ”Jag är hellre i elden än lyssnar på sådant prat”. Kanske p ga brisfällig svenska har Malin svårt att recitera böner ur bibeln. Malin vägrar att erkänna att hon sysslat med trolldom. Därför anses hon vara extra ondskefull och döms att brännas levande på bål. Malin avrättas 5 augusti 1676.
Det finns inget porträtt av Anna. Detta porträtt är lånat från en målning av Artemisia Gentileschi.
Margareta Matsdotter – ålder okänd
Kallades ”Dufvans Margareta”. Invandrad från Finland. Margareta vittnar mot andra och anger även sig själv för trolldom. Torteras för att fås att bekänna sitt brott och avrättas 12 maj.
Det finns inget porträtt av Maria. Detta porträtt är lånat från en målning av Artemisia Gentileschi.
Maria Jöransdotter – 18 år
Även kallad Ängsjöpigan. Maria Jöransdotter angav sig själv för trolldom.
Det finns inget porträtt av Maria. Detta porträtt är lånat från en målning av Diego Velazquez.
Maria Nilsdotter – 22 år
När Maria pekar ut två av de mäktigaste kvinnorna i landet som häxkonor – Magnus Gabriel De la Gardies maka och hans syster – blir hon inlagd på Danvikens hospital. Maria avrätttas 20 december.
Andra som dömdes
Tre personer som tillverkade och sålde läkande salvor och andra kurer:
Helena Olofsdotter, även känd som "Sjumans-Elin". Var särskilt känd för sin salva mot rosfeber. Anklagades för att ha använt sin handkvarn för magiska ändamål.
Elsa Thomasdotter, ”Lilla guden”, blind klok gumma från Finland som sade sig vara 99 år gammal. Mycket erkänd och respekterad naturläkare. Ett vittne berättade att Elsa hade rört med en kniv i brännvinet, strukit ut det motsols över moderns värkande ben och mumlat besvärjelser. Hon hade också en gång hämtat salva av Elsa, som hade tillverkat den magiska salvan. Elsa påpekade då att salvan skulle strykas ut motsols – en magisk metod mot sjukdom. Elsa talade dålig svenska och behövde tolk under rättegången.
Erik Eriksson var verksam som naturläkare, också känd för att kunna bota rosfeber vilket han lärt sig av en klok gumma. Ingredienser i behandlingen var vitlök och att Erik bad Den Heliga Treenigheten om hjälp. Erik botade huvudvärk genom att stryka vitlök motsols på patientens huvud och läsa liknande besvärjelser.
Alla tre dömdes till skam- och kyrkostraff. De stod vid skampålen på Norrmalmstorg i två timmar före och efter middagstid, med brottsrubriceringen ”besvärjelser och vidskepelse” på en skylt ovanför deras huvuden. Elsa skulle hon dessutom stå fjättrad vid sin påle med en järnring runt halsen och en piska i handen under sammanlagt åtta dagar i följd. Sedan följde kyrkstraff då de skulle bikta sig offentligt - Elin och Erik i Katarina kyrka och Elsa i finska församlingen. Elsa tvingades bikta sig tre gånger. Efter kyrkostraff skulle de alla tre fördrivas från staden. Det finns inga dokument om vad som sedan hände med de tre personerna.